En sak jag visst medans jag fick panik över allt jag kunde få panik för, var om jag inte började röra mig nu, så skulle nog jag aldrig röra mig igen. Mycket sakta började min kropp reagera på vad min hjärna kommit fram till. Troligast sprang jag, medans jag försökte unvika massor av brädor fallande från taket. Det gick bra tils nånting stort fick en galant träff på min arm och knappt en sekund efter det flammade smärtan up. Ett skrik slapp igenom min mun. Ett skrik som fick dom på den nya delen av skrisko arean att vända sig om och kolla på mig med stora ögon. Mer han jag inte tänka fören, ja allt blev svart. Svartare en natten i den tätaste skog med dom högsta trädtopparna. Efter mörkret försvan lukten av gammalt trä, den flammde smärtan i min arm coh den nya smärtan i huvudet, den konstiga blod smaken i munen och sist skrikna som blivit högre och högre efter varje sinen som försvunit. Allt försvan...

Smärta, över allt. Lukten av nytt. Röster som pratade. Smaken av någonting äkligt. Och sist rumet jag låg i. Det var stort. Högt i tak, långt mellan vägarna och sängarna som var toma. Om det inte varit för apparaten i ena hörnet hade man inte fattat att jag låg på ett sjuk hus. Solen som lös igenom dom stora fönstrerna vissade att det var dag. Mitt mine var lika grumligt som när man går i vattnet och när man tar ett steg i sanden så det flygger up, för att sjunka sakta ner. Men ändå hann jag förbanna mig på min otur att få smärtan först av alla sinen.

"Hur mår du?" En dam hade komit fram till min säng utan att jag hade märkt det.

"Bra, tack. Själv då?" alltid ska man vara snäll och artig. Ibland var det bra, och ibland inte...

"Bara bra tack" Hon såg faktiskt ganska glad ut över att jag frågade.

"Heaven, jag måste göra några rutin frågor" Hon väntade på en enkel nick eller ett, okej. Så jag tog på mig en sekund tils jag nickade lätt.

"Minns du ditt namn?" jag började skratta högt och glatt.

"Fail" skrattade jag fram, men det lätt mest som F.....a...........il.

En osäker glimt tändes snabbt i hennes ögon "Varför då?"

"Du sa ju, Heaven, jag måste göra några rutin frågor"

"Okej Heaven, vad var det som hände då?" en anning skamset över att subbat första frågan.

En obehaglig tysnad sänktes över oss. Jag kommer ihåg allt, exakt allt. Men det som hella tiden kom up var att det hände klockan 15.00 Även om min arm klocka visat 14.58 när jag senast kollat på den så vet jag att jag fick min black out 3 på efter midagen.

"Vart är jag?" när jag inte haft mer att tänka på så fick jag ju mer och mer frågor.

"På Wethlie och mitt namn är mis Garten"

"Wethlie?" ekade jag frågande.

"En skola för allt övernaturligt"

Som lovat<3 En sida idag, även fast den är lite kort... men det är väl ok? Nååå vad tycker ni??? Behöver lite bloggrespons nu!

Jag har lite mycket just nu, men jag jobbar på ett nytt kapitel, tänker iaf ge er ett idag eller imorn, och det kan jag lova er! Håll ut tjejer/killar o om ni har twitter så kan ni ju följa mig:D @NeverSTopLoveJB heter jag och jag följer tillbaks. Komenetra gärna xoxo Hanna

  Visst är hennes ögon vackra!

Min mobil ringde den dära iriterande ton som sa att klockan var 06.00 Jag snozade i 30 minuter innan jag ens årkade sitta up på min säng. Jag hade fått 54 sms på en natt. Wiktor hade fått panik för att han inte gjort läxan och ville kopiera mina svar. Emily O hade sickat flera sms idag och igår kväll om vad man skulle ha på sig. Sen var det ungefär samma saker om och om igen från dom andra tjejerna. Tills jag såg ett annat konstigt sms,

Möt mig i parken klockan 15.00

Vem fan var det??? Numret var nåt konstigt och inget namn. Petter hade gjort samma sak mot mig en gång när han fått mitt numer av någon. Men han hade ringt och börjat as garvat så man hörde att det var han. Möt mig i parken klockan 15.00 vi slutade skolan 14.50 och det tog ungefär 10 till parken...

Även om jag alltid gillat att spela tuff och modig så, nej.

Jag tänker nog följa med W på hockey som jag lovat. Även fast jag absolut inte är intreserad så ville han ha med mig på sin träning, plus så fick jag spanna in Tim. Alla tjejer i klassen hade nog haft en liten cruch i Tim, men min hade först varit rädsla medans jag beundrade hans sätt att röra sig. Sina vassa kommentarer som fick alla att respektera han. Hans söta blonda hår som låg lite busit. Men om han var arg så blev hans ljus blå ögon en mörk lila färg som gjorde, även om det var dig han var arg på, dig attraherad av honom. Ja Tim var vacker och han anade det lite gran. Men vem bryr sig?

Till baks till värkligheten Heaven! Jag radade up några saker som jag behövde göra eller ville i mitt huvud.

*Skola

*Se på W:s hockey träning och kolla in Tim...

*Springa på stan( om jag hinner)

När jag satt brevid Rose med Mira och Emily O framför mig 2 timmar sennare och lyssnade på fröken Tivelton sa började högtalarna att knastra och man hörde en mans röst sag 15.00 Mitt blod frös till is när jag tittade på Rose så satt hon samma ställning och lyssnade uttråkat på vad Tivelton sa om So:n.

"Du ser ut som du har sett ett spöke" viskade Rose tyst.

"Hörde du?" svarade jag snabbt.

"Vad?"

"Inget" mummlade jag fram när Tivelton tittade iriterat på oss.

Jag såg när Rose började kluddra nånting på en lapp. Just när jag skulle ta lappen tog en snabb hand den.

"Rose och Heaven stör mig när dom skriver lappar med varandra!" båda tittade irriterande bak på Alf som hade snot lappen.

"Läs den då" sa Tivelton irriterat över att blivit avbruten. Alf såg ut att fått det svar han ville ha.

"Sen?" sa han högt och tydligt så ingen skulle misa den "stora" hemligheten.

"Sen?" ekade Jonatan.

"Sen vad?" sa Emily G surt. "Ni vet att vi inte får ha hemligheter, va???"

Jag och Rose slängde bara ett ögon kast på varandra för att fatta. "Min katt är sjuk" sa Rose. Jag och Mira såg att hon spelade lite teater när hon spelade ledsen.

"Varför skrev du Sen då? sa Jonatan som alltid skulle spelade dektetive.

"För att jag kan ha nämt det till Heaven under lektionen" allt hon sa lätt ganska sant men inte självklart så jag lade till en detalj.

"Och jag vill ju vet hur hennes katt mår sa jag frågade och hon skrev sen på lappen för att hon inte ville störa. Men tydligen så gick det inte så smidigt som Rose tänkt" Det sista jag sa fick presis som jag hoppas fröken Tivelton att skälla på Alf och Jonatan. Och klockan började ringa presis när hon var klar med dom så alla små joggade ut så att vi inte skulle hinna få någon läxa första dagen.

Dom andra lektioner var lite lungnare. Och till sist stog jag utanför klassrumet där Wiktor gick med ett par tjejer som viskade och kollade på mig med jämna mellan rum. När alla kom ut från klassrumet slutade tjejerna viska och började fjesk, stort mot alla killar som kunde räknas som snygga.

"Tänker du stå där och stirra eller följa mig till träningen?" en busig glimt tändes i Wiktors ögon.

"Vad får jag för det?" fnittrade jag fram. När vi var små var det en tjej i vår gammla klass som ville ha pengar för det hon gjorde. Om man behövde låna ett sudd så fick man ge hon en 10 m.m, så vi älskade att låsas var lite penga galen och små jobbig som hon ibland.

"Sitta och kolla in killar" muttrade W lite halft glad.

"Ååå vad får dig att tro jag kollar in killar" skrattade jag.

"Kanske att du sitter klistrade på alla killar som går lätt kläd..."

"Så uppenbart är det inte!"

"Neeeej, men det kunde..."

"Du sa att du hade brottom va?" Jag vill apsolut inte att någon förutom Rose, Mira och Wiktor ska veta att jag gillar Tim eller någon annan för den delen...

Det ända svar jag fick var ett flin och att springa efter W till bussen.

När vi kom fram så sprang alla killarna till omklädningsrumna medans alla som skulle titta på gick till läktarna för att börja vänta. Med alla andra så mennar jag jag och en person i svart kapa.

"15.00" När han gick förbi mig till inner läktarn  viskade han knappt hör bart 15.00 Jag kollade panikslaget på min klocka och den visade 14.57 När jag tittade runt om mig fans ingen där. Allt var tom och tyst, alltså ingen förutom jag. Ingen person i svart kapa. Luften talade om att nånting skulle hända snart. Mycket snart. Om jag gissar rätt skulle jag nog varit i parken 15.00 istället för att sitta allderens ensam i en stor, gamal hockey arena.

Precis när den lilla visarn visade 14.58 började hella arean skaka försiktigt. Skakningarna blev starkare och störe. Jag blev paralyserade av skräck. När första brädan i taket fallde ner och krosade isen med en högt brak började jag höra skrik och springande steg. När jag försökt röra mig hörde jag samma röst som alltid viska det bekanta 15.00 och jag förstod...

Ni kanske vill veta vem det är som skriver om Heaven, så jag tänkte snabbt säga att jag heter Hanna och är ****** år jag tar delar från mitt liv och blandar dom med mina drömmar och fantasier och helt plötsligt så har jag en berättelse där! Mina närmstasde person hittils är ju Rose och Wiktor. Ett t.e.x på hur jag skriver är att i verkligheten så finns det en tjej i min klass som heter R nånting som betyder mycket för mig och så skriver jag in hon på ett förhoppnings vis bra sätt! Jag gör exakt samma sak med Wiktor och många andra, fast många personer hittar jag ju sälvklart på också.

Om ni har några frågor så kan ni ju ställa dom och komenetra gärna lite pepp om ni gillar det! Er som årkar får gärna vissa min "novell" för hur många andra! Tack så mycket för att du kollar in! Och jag jobbar på nästa sida så att ni vet

 Ögon avslöjar nog allt, jag menar om någon är glad lyser ögonen. Om man är ledsen så gråter ögat. Om man tycker nånting är barsligt kan man himla med dom. Plus, ögon är dom vackraste smykena man kan bära.

Sjäv har jag inte något specielt öga. Lite blåt, lite grönt och så kan man stoppa ditt lite gråt? Hade väll Gud sakt, om jag trott att han siter där och läser up allting som ur en bok.

Jag älskar böcker! Japp jag är en drömmare. Vi är 3 st tjejer i klassen som älskar böcker. Jag har ingen anning om Mira eller Rose gillar att drömmare, men Mira plöjer igenom böker på 2 timmar om hon vill! Läskigt tycker kanske ni, men alla klassen är så vanna så ingen reager när Mira går till biblo 24/7 med eller utan oss andra.

Rose läser lite när hon vill och hinner, hon är en idrotts tjej som älskar fotboll och innebandy.

Hon är nog den närmst bästiz man kan ha om man är jag. Jag läser med upehåll. Om jag inte hittar en lika bra bok som boken innan så har jag ingen lust att läsa alls.

Men efter som att vi 3 är på biblo så mycket känner vi biblotikariena oss hyffsat bra. Ett plus? Det kan ni ge er på! MItt namn är Heaven och jag är en vanlig tjej som inte årkar fejka, men gör det varje dag för att jag klarar inte att vara ensammen.

Vi 3, vi fejkar inte för varandra. Inte vad jag tror. I omklädnings rumet till idroten siter vi tysta eller pratar lungt medans dom andra tjejerna springer run och skriker, försöker busa med killarna m.m Jag, Mira och Rose undrar när killarna blåsar up och säger till fröken att dom har fått nog så att alla tjejer får smuttskastade namn av dom. Vi har 9 st tjejer i klassen. Ingen kan hållas saker hemligt för då blir alltid någon sur eller arg. Det är 5 st som säger så. Det är 5 st som gör så. 

Emely O fyller år nästa vecka, då ska alla tjejer som kan komma och sova över hos hon. Hon har gjort sov platserna så att det inte blir nån bråk. Jag vill bara hamna så att jag kan prata med Rose eller Mira, men det är okej om jag inte hamnar med dom också. Men om 1 är missnöjd kan alla bli det. 9 tjejer i ett och samma rum, som inte ska bråka, mötas på mitten. Min hjärna skrek bråk, men jag blev så där parlyserad som jag brukade bli av tanken på att inte komma och bli ensammen. Ensammen kvar.

Jag slog igen min kära dagbok efter att skrivit ditt datumet i högra hörnet. 11/7-2011 

vaken?

Ja klockan är ju bara 00.00 ;* och vi börjar inte skola imorn efter höst lovetsvarade jag.

Fan! börjar skolan imorn?????

Jag log när jag såg att han svarta på mindre än 1 min

Ja kl 08.00 som vanligt så go natt<3

Dröm söt

Många av tjejerna i klassen och många andra tyckte att Wiktor var snygg, han hade varit ihop med Elin S och Emliy O men dom hade inte varit ihop i mer än 2 dagar för någon av dom. Ingen tjej förutom Wiktors mamma fattade W som jag. Vissa var avensjuka det fattade jag inte alls men det var ändå skönt att ha en kille som faktiskt fattade en också.

Mer han jag inte tänka på den saken innan jag somnade tungt med mitt huvud på kuden och dom vanliga mardrömmarna kom inte så jag sov mer än jag sovit sammansat hella veckan.

Det var den sista normal natten i mitt liv. Den sista trygga natten i mitt liv. Imorn sprängdes den behagliga bubblan jag levat i och jag skulle aldrig ha oroat mig för att det skulle bli något små bråk hos Emily O, jag skulle ha njutit och tagigt det lungt medans jag kunde...

               sida 1