En sak jag visst medans jag fick panik över allt jag kunde få panik för, var om jag inte började röra mig nu, så skulle nog jag aldrig röra mig igen. Mycket sakta började min kropp reagera på vad min hjärna kommit fram till. Troligast sprang jag, medans jag försökte unvika massor av brädor fallande från taket. Det gick bra tils nånting stort fick en galant träff på min arm och knappt en sekund efter det flammade smärtan up. Ett skrik slapp igenom min mun. Ett skrik som fick dom på den nya delen av skrisko arean att vända sig om och kolla på mig med stora ögon. Mer han jag inte tänka fören, ja allt blev svart. Svartare en natten i den tätaste skog med dom högsta trädtopparna. Efter mörkret försvan lukten av gammalt trä, den flammde smärtan i min arm coh den nya smärtan i huvudet, den konstiga blod smaken i munen och sist skrikna som blivit högre och högre efter varje sinen som försvunit. Allt försvan...

Smärta, över allt. Lukten av nytt. Röster som pratade. Smaken av någonting äkligt. Och sist rumet jag låg i. Det var stort. Högt i tak, långt mellan vägarna och sängarna som var toma. Om det inte varit för apparaten i ena hörnet hade man inte fattat att jag låg på ett sjuk hus. Solen som lös igenom dom stora fönstrerna vissade att det var dag. Mitt mine var lika grumligt som när man går i vattnet och när man tar ett steg i sanden så det flygger up, för att sjunka sakta ner. Men ändå hann jag förbanna mig på min otur att få smärtan först av alla sinen.

"Hur mår du?" En dam hade komit fram till min säng utan att jag hade märkt det.

"Bra, tack. Själv då?" alltid ska man vara snäll och artig. Ibland var det bra, och ibland inte...

"Bara bra tack" Hon såg faktiskt ganska glad ut över att jag frågade.

"Heaven, jag måste göra några rutin frågor" Hon väntade på en enkel nick eller ett, okej. Så jag tog på mig en sekund tils jag nickade lätt.

"Minns du ditt namn?" jag började skratta högt och glatt.

"Fail" skrattade jag fram, men det lätt mest som F.....a...........il.

En osäker glimt tändes snabbt i hennes ögon "Varför då?"

"Du sa ju, Heaven, jag måste göra några rutin frågor"

"Okej Heaven, vad var det som hände då?" en anning skamset över att subbat första frågan.

En obehaglig tysnad sänktes över oss. Jag kommer ihåg allt, exakt allt. Men det som hella tiden kom up var att det hände klockan 15.00 Även om min arm klocka visat 14.58 när jag senast kollat på den så vet jag att jag fick min black out 3 på efter midagen.

"Vart är jag?" när jag inte haft mer att tänka på så fick jag ju mer och mer frågor.

"På Wethlie och mitt namn är mis Garten"

"Wethlie?" ekade jag frågande.

"En skola för allt övernaturligt"

Som lovat<3 En sida idag, även fast den är lite kort... men det är väl ok? Nååå vad tycker ni??? Behöver lite bloggrespons nu!

Jag har lite mycket just nu, men jag jobbar på ett nytt kapitel, tänker iaf ge er ett idag eller imorn, och det kan jag lova er! Håll ut tjejer/killar o om ni har twitter så kan ni ju följa mig:D @NeverSTopLoveJB heter jag och jag följer tillbaks. Ko...

  Min mobil ringde den dära iriterande ton som sa att klockan var 06.00. Jag snozade i 30 minuter innan jag ens årkade sitta up på min säng. Jag hade fått 54 sms på en natt. Wiktor hade fått panik för att han inte gjort läxan och ville kopiera min...

Ni kanske vill veta vem det är som skriver om Heaven, så jag tänkte snabbt säga att jag heter Hanna och är ****** år jag tar delar från mitt liv och blandar dom med mina drömmar och fantasier och helt plötsligt så har jag en berättelse där! Mina närm...

 Ögon avslöjar nog allt, jag menar om någon är glad lyser ögonen. Om man är ledsen så gråter ögat. Om man tycker nånting är barsligt kan man himla med dom. Plus, ögon är dom vackraste smykena man kan bära. Sjäv har jag inte något specielt öga. Lit...